alma-othilia

Under 2016 har jag alltid haft med mig en engångskamera i väskan överallt. Jag tycker att det är så fint att få hem bilderna flera veckor efter att de togs och få se dem för första gången. De blir i 9 fall av 10 så himla charmiga!!! Så jag tänkte att vi skulle kunna gå igenom mitt 2016 genom mina engångskameror.

 

Först och främst vill jag bara säga: Den första kameran jag hade förstod jag mig inte riktigt på. Det här med att den inbyggda blixten _måste_ användas för att ens få till en ordentlig bild förstod ju inte jag, så av de 27 bilder som får plats på rullen i en kamera fick jag bara hem tio stycken...

 

 

 

 

Den här bilden är den första jag tog 2016. Jag och Lina på skolgården utanför Lärkan. Trots att det var pangljust utomhus så syns jag och Lina gode dåligt. Men men, jag tycker att den är fin ändå!

 

 

 

 

Vilma på Norrbottens Museét på en av våra tusen fikadejter. Fiket på Norrbottens Museét är verkligen Luleås bästa! Som student får du te + fika för 15 spänn!!! Detta plus den drömmiga inredningen, gratis wi-fi och närheten till skolan gör det till ett perfekt pluggfik!

 

 

 

 

Sedan blev det hux-flux vår och jag lärde mig använda blixten. Jag var sjuk mycket, så jag började promenera mycket med hundarna i ett försök att hålla mig frisk.

 

 

 

  

Sen blev det maj och Max dog. Vi som blev kvar fick ett enormt behov av att vara med varandra hela tiden. Mottot blev att ingen aldrig någonsin skulle vara ensam. Vi hängde mycket hos Esther, köpte flera kilo plockgodis och låg i en hög i soffan och skrattade och grät oss igenom minnena vi har tillsammans med Max.

 

 

 

 

Och det är verkligen så att kroppen inte orkar vara ledsen hela tiden. Man måste få släppa sorgen och tänka på något annat ibland också, och det var just det vi gjorde. Jag tror att det var skitviktigt att vi lät oss tänka på och göra annat där mitt i den becksvarta sorgen.

 

 

 

 

Den här bilden tog vi första gången vi gick in i svarta lådan (teatersalen) efter att Max dog. Jag kommer ihåg att jag och Ellen gick in sist av alla, hand i hand och med gråten i halsen. Jag är så glad att vi har lyckats reclaima svarta lådan. Att den får vara ett ställe där vi kan minnas Max med glädje utan att paniken kryper på en för att man ser honom överallt därinne.

 

 

 

 

Sen kom sommaren och vi gick ut tvåan. Det var sjukt jobbigt att få sommarlov. Att inte träffa människorna som känner precis som en själv varje dag och behöva vara ensam oftare. Men jag försökte göra så mycket som möjligt av min sommar, även om det för det mesta slutade i att jag låg hemma på gräsmattan med ett stort hål i bröstet.

 

 

 

 

En helg gick jag på hamnfestivalen här i Luleå med William. En av kvällarna träffade vi Lina och jag var tvungen att ta en bild på mina två viktigaste hjärtan i livet. Den här bilden har jag inramad på mitt rum nu, och jag blir alldeles varm i hjärtat varje gång jag ser den.

 

 

 

 

Min morbror Peter och jag tog en selfie en annan dag.

 

 

 

 

Jag såg en himmel som fick mig att tänka på Max. Jag tror att jag grät här också.

 

 

 

 

 Jag pussade och kramade det som är sött extra mycket, som mina själa-kusiner Stina och Mimmi.

 

 

 

 

Jag och Lina hängde extra mycket, för hon skulle ju flytta till Tyskland sen i september och vara borta i tio långa månader. Det blev många nattliga road trips och biobesök där vi smög in Ben&Jerry´s. Så som det ska vara.

 

 

 

 

Jag och Anton drog på en prommenad en lördag också! Vi passade på att prata om livet och fånga pokémons längs vägen.

 

 

 

 

Jag och Klara hängde också himla mycket! Vi stalkade folk i Boden om nätterna, drog ut med kameran i högsta huggg och åt brownies från 7Eleven mest hela tiden. Tack för att du lappade ihop mig under alla mil vi åkte bil Klara.

 

 

 

 

Sen blev det september och the beginning of the end av sommaren började. Jag var i Stockholm mest hela tiden och hängde med Edvin och hade börjat mitt tredje och sista år på gymnasiet.

 

 

 

 

Att jag och Lina började trean betydde också att Sofie och William började ettan. Så då var vi en kort stund nästan hela gänget från högstadiet på en och samma skola igen (men vi saknade såklart Ulrik för att vara helt completta).

 

 

 

 

Snabbspola igen och vi hamnar i oktober. Jag och Johanna träffades för första gången efter att ha följt varandra på instagram hur länge som helst och bestämt oss för att gå på kent-konserten i Luleå tillsammans. Det är ett stort tips på första kompisdejt!!! Helvete va nära man kommer varandra när det första man gör tillsammans är att köa utomhus i flera timmar för att sen hålla varandra gråtandes i handen när man får höra ett viktigt bands låtar live för första och för sista gången. Jag älskar också att vi har på pricken likadan frisyr. Coincidence? I think not!

 

 

 

 

Jag och Johanna lyckades hamna längst fram dessutom. Vi dansade euforiskt och grät oss igenom hela kvällen. Fy så fint det var!

 

 

 

 

En ledsen Johanna som vill höra en låt till en gång till.

 

 

 

 

Här sitter Viktor och Anton och är fina. Det fortfarande oktober, och allt vi i spets-gruppen gör är att fika. 

 

 

 

 

Jag och William åker till Stockholm för andra gången det här året för att se Passenger, även det för andra gången det här året. Detta är även den gulligaste bilden jag har på William, frågan är ju om någon någonsin har sett busigare ut än vad han gör på denna bild?

 

 

 

 

SEN FYLLDE JAG 18 ÅR!!! Något som firades till 100%!!! Min första fredag som artonåring styrde vi förfest hos Alma och drog sen ut på krogen. Typsikt bra kväll.

 

 

 

 

Dagen efter hade jag födelsedagsmiddag hemma hos mig. Vi satt typ tjugofem personer i vårt uterum, och det fanns knappt stolar så att det räckte till alla. Och det var min absolut bästa kväll någonsin. Det är verkligen så speciellt och härligt att ha alla sina bästisar i samma rum kring samma bord.

 

 

 

 

Jag lämnade engångskameran på bordet, och folk tog lite bilder under kvällen!! Här sitter Lovisa, Lina och Alma och är fina!

 

 

 

 

Och här sitter Kalle och William och gillar läget. Fina killar som jag är så sjukt glad att jag får ha i mitt liv.

 

 

 

 

Jag fick posea lite med min fotovägg och mina presenter.

 

 

 

 

Fullt hus!! 1000 HJÄRTAN!!! <33333

 

 

 

 

En av mina födelsedagspresenter var en middag på O´learys som jag fick av dessa bruttor!! Mina fina konståkningstjejer <3333 Det var i slutet av oktober och samma kväll började det snöa också.

 

 

 

 

Klara blev sambo förra året också!! På hennes nittonårsfest i november fick jag lära känna the lucky guy och var tvungen att föreviga honom på vägen till krogen samma kväll.

 

 

 

 

Om vi snabbspolar igen hamnar vi i årets sista månad. Jag var hemma hos min mormor i Vitthangi och bakade pepparkakor i hennes lilla lägenhet.

 

 

 

 

Sedan kom Lina hem!!! På grund av problems in Germany kom hon hem sex månader tidigare. Inte mig emot, jag fick krama henne tidigare än planerat och jag tvingade Erik att ta en bild på oss första gången vi sågs efter att hon kom hem. Vi ser ut som två mycket bleka men mycket glada spöken.

 

 

 

 

Vi fortsatte fika mycket genom hela november och december också. Viktiga saker det där med fika, det får inte slarvas med.

 

 

 

 

Vi i spetsgruppen klurade på vår slutproduktion hela hösten, men när vi närmade oss jullovet började saker och ting falla på plats. Jag tror att den kan bli riktigt bra!! Kom och se i början av maj vettja!!

 

 

 

 

<3!!

 

 

 

 

Sista helgen innan julafton hostade jag julmiddag. Det blev knytkalas och rosévin, bra kombo.

 

 

 

 

Efter maten gick vi på prommis i en becksvart by och Björn tog en bild på mig, Esther och Ellen.

 

 

 

 

Eller han tog två bilder. Såklart en härlig tjejkram ska förevigas!!!

 

 

 

 

Jag förevigade Linnéa och Selina på Lärkan en av de sista dagarna innan jullovet. Den här bilden är ett ypperligt exempel på att engångskamerabilder blir sjukt charmiga!!

 

 

 

 

Sen var det konståkningens årliga julshow Christmas on Ice! Tyvärr så var filmen lite skadad just här, så hela bilden kom inte riktigt med... Här är i alla fall en blandad kompott av konståkare, hockeyspelare från j20 och eldartister som tillsammans gjorde en pangbra föreställing!

 

 

 

 

Här är jag Clara och Betty, mina konståkningskompisar, grannar och extrasyrror. Tänk att Clara snart lämnar Luleå för att jobba som profesionell konståkerska i Karibien om två veckor? Ett helt halvår blir hon borta, ojojoj va jag kommer sakna henne!

 

 

 

 

Backstage på Christmans on Ice knäppte jag en bild på mina tränare och konståkningsföräldrar, Irina och Alexander. Två av världens finaste människor som till stor del har gjort mig till den jag är idag.

 

 

 

 

Dan före dopparedan, en mamma och en Isac framför en julgran.

 

 

 

 

Och sen är året över, för här är det den första januari tvåtusensjutton. En bild på mig, Matheus och Tequila i Clara och Bettys kök efter en vild nyårsafton. En jävligt glad bild som får sätta tonen på mit 2017.

 

 

 

 

2017 vill jag fortsätta fota med min engångskamera året igenom!! Det är verkligen så fint att ha dessa guldklimpar både utskrivna och på datorn, och charmigare bilder får man vekligen leta efter!!

 

Ha det fint, puss och kram!