en etta på mjölkis tack!
När jag var i Kanada i augusti så skrev Clara till mig och frågade om jag ville bo med henne. Hennes mamma äger en etta som vi skulle få hyra tillsammans. Hurra, tänkte jag och nu en månad senare sitter jag här i mitt lilla kök bland flyttkartonger och stök och försöker förstå att här får jag vara hur mycket jag vill, när jag vill och hur jag vill. Det är verkligen en lyx att kunna cykla till jobbet eller till träningar (det har jag inte kunnat göra sedan jag gick i femman) och att bussarna hit går var tionde minut.
E N E X T R E M L Y X.
Jag kommer fortfarande bo hemma dock, så det blir inte riktigt som att flytta hemifrån. Men ett babystep, och det är fan mer än att stå still.
Clara är i Paris nu så jag får vara här själv i åtta dagar till. Bo in mig lite och känna på ensamlivet. Hittills har jag alltid bjudit med mig någon hit på en kopp te för att slippa sitta själv, men ikväll är det bara jag och lilla lägenheten. Nu ska vi bli kompisar.
