tolfte augusti
det har varit en konstig sommar. jag har inte gjort mycket, men det är okej. för den här sommaren har mest fått vara en paus från det där jobbiga, som kommer komma ikapp mig med full kraft när skolan börjar. nu är det mindre än två veckor kvar tills jag är där igen och påminns varje dag om han som saknas. jag går omkring med ett hål i hjärtat, men det är lättare att glömma bort det för stunden när man inte går i korridorerna där han alltid funnits. tur att man har så många som förstår, och som känner likadant runt omkring sig. det är guld värt.