Snöoväder och ett slott i Ludwigsburg
Hej och hallå! Idag var vår sista dag i Stuttgart, och imorgon åker vi hem igen. Och på tisdag börjar skolan igen... Min sista termin som gymnasieelev på Lärkan. Sjukt och läskigt och underbart.
Men nog om det, här kommer en söndag i Stuttgart och Ludwigsburg!
När vi hade vaknat och ätit frukost i morse bestämde vi oss för att ta tunnelbanan till Ludwigsburg och besöka slottet där som en liten dagsutflykt. På vägen mot tunnelbanan gick vi förbi en hög granar folk kastat ut. När vi gick hem igen på kvällen syntes knappt skylten på grund av allt granbarr.
Under natten hade det snöat, så det var ett idylliskt vinter-Stuttgart som vi vandrade igenom.
Vi gick också förbi en del gamla hus. Pappa (som läst varenda krigsbok som finns att hitta) berättade att efter andra världskriget var nittio procent av Stuttgart sönderbombat. Så gamla hus är lite rare i Stuttgart och i många andra tyska städer.
När vi hade hoppat på, åkt och klivit av tunnelbanan började det snöa igen, och det var inte lite snö som föll. Jag hade helt missbedömt hur kallt det skulle vara (min väderapp sa plusgrader, men det var inte vad som serverades), och höll på att frysa ihjäl i min kofta och i min kappa. I ett tappert försök att hålla värmen virade jag halsduken ett varv runt huvudet också.
Till slut snöade det så mycket så att jag knappt kunde ta fram en kamera utan att ta risken att vattenskada den.
Statusuppdatering på Isac: Han är fortfarande sjuk och hostar konstant. Stackaren som blir uttvingad i snöoväder mitt i hostan.
Efter en stunds prommenad i snön (egentlign en ganska lång prommenad, vi lyckades gå vilse i yran) kom vi fram till slottet i Ludwigsburg. Det är en stor gul byggnad med en miljon fönster och det är lätt att känna sig lite i jämförelse.
Men gamla slott som ingen bor i tröttnar man snabbt på, så vi drog in till Ludwigburgs torg där de hade slagit upp en massa glühwein-tält och bord. Så vi stannade på en kopp mest på mammas initiativ (jag måste erkänna att jag inte uppskattade glühweinet så mycket, det låg inte dirket i min smak).
Eftersom att jag inte klarade av mer än tre klunkar glühwein tvingade jag min familj vidare till ett café som serverade thé, kaffe och munkar. Något som faktiskt uppskattas av alla inblandade.
Min kopp thé fick jag serverad i en glasmugg tillsammans med kristalliserat socker och en thékaka. Tyvärr hade de ingen mjölk där, så jag fick dricka mitt thé med grädde i...
Efter fika x2 vinkade vi adjö till Ludwigsburg och åkte tillbaka mot Stuttgart igen.
Innan vi lämnade tunnelbanan köpte jag en påse munkar och drog på mig en tjockare tröja som jag köpte i Ludwigsburg. Detta kan ha varit första gången jag inte frös sen vi kom till Stuttgart.
Efter äventyret i Ludwigsburg vilade vi en stund på hotellrummet för att sedan ta oss till stan och äta middag. Efter middagen skulle jag och mamma åka tunnelbana en bit bort för att åka skridskor i en ishall som erbjöd "disco-skridskoåkning".
Jag var så oerhört pepp på detta och när vi kom fram till ishallen så blev jag om möjligt än mer exhalterad! För den ishallen var som a dream come true för en konståkare som jag! Tänk er en bar eller en klubb, fast på is!!?? Men med folk i alla åldrar. Vi mötte 12-åringar, tonåringar, medelåldersmän och gamla tanter som alla åkte runt på en is som badade i discoljus. Plus att det var världens flörtigaste stämning där, jag hade nog fått hångla om jag velat! Men eftersom vi inte kan ha fina saker i den här världen så bestämde sig såklart mammas kort för att krångla, så vi kunde inte hyra skridskor att åka med. OCH JAG BLEV SÅ BESVIKEN!!! Där låg ju himlen på jorden mitt framför mina ögon, och så kunde jag inte ens ta mig in. Jag kan ha fällt en tår eller två över detta faktum. Men jag får hoppas på att jag en dag tar mig till en disco-ishall, eller, jag har lovat mig själv det.
Och det var våran Stuttgart-weekend. Imorgon åker vi hem och i övermorgon drar vardagen igång. Jag hoppas att vardasgpeppen snart tar tag i mig, för just nu känns det väldigt segt att den snart är här igen.
Puss och kram, ses när vi är hemma i Sverige igen!