om de äldre i min omgivning
På sistone har det hänt många greher som har fått mig att tänka mycket på min mormor, farmor och farfar. På hur mycket jag tycker om dem men hur lite tid jag egentligen ger dem. Jag vet att de alltid vill att jag ska ringa. Hälsa på dem oftare. Ändå gör jag det inte. Eller i alla fall väldigt sällan. Men jag vill ju veta mer om dem. Hur var det att vara kvinna på 50-talet? Vad är de rädda för? Vad får dem att tänka på sin barndom?
Så jag ska försöka ge dem mer tid i mitt liv nu. Bjussa hem dem till lägenheten på kaffe, fråga mer om dem och deras liv. Först tänker jag brodera en grej till min mormor. Sen tänker jag ringa min farmor och farfar. Ja, så får det bli.